Så var jag då tillbaka i USA efter en mycket lång resa. Jag åkte från Lepplax med nattåget på tisdag kväll. Onsdag morgon hämtade jag mitt visum från amerikanska ambassaden i Helsingfors och på eftermiddagen gick flyget. Jag landande i New York samma kväll. Det var inga problem att komma igenom passkontrollen och tullen - på mindre än en halv timme var allt klart och snart får jag mitt "green card" (permanent uppehållstillstånd) på posten (visumet ger i princip bara inresetillstånd). Jag tillbringade natten på hotell i New York, och på torsdag morgon flög jag till Montgomery, Alabama. Resan förlängdes av ett flygplansbyte pga mekaniskt fel, men annars gick det bra. Det var dock jätteskönt att äntligen vara framme. Jag möttes av Weslie, hans föräldrar Wayne och Sylvia, och hans moster Cecelia - och av en 40-gradig värme. Lite svettigare än Finland. Till skillnad från hemma tillbringar man så lite tid som möjligt utomhus...
Torsdag kväll var tänkt att vara en lugn kväll med god mat och ett varmt bad, men det blev inte så. Sent på eftermiddagen var Wayne ute och arbetade i trädgården när han blev stungen av flera jordgetingar. Han reagerade våldsamt och gick in i en anafylaktisk chock på 15 minuter. Weslie och jag var de enda som var hemma. Vi hann inte köra honom till sjukhus innan han svimmade av och fick problem att andas. Ambulansen tog minst 30 minuter på sig att komma hit - och det var 30 mycket långa minuter. Han kom sig dock till sjukhus där han snabbt blev bättre, men han fick i alla fall stanna kvar över natten för observation. Nu är han hemma och mår bra, men han har fått med sig några Epipen som han kan ta ifall det skulle ske igen. Vilket dramatiskt mottagande jag fick - hade inte räknat med att få praktisera mina sjukskötarkunskaper så snabbt :)!
I morgon ordnar Wayne och Sylvia fest för Weslies släkt och vänner som inte kunde komma till Finland. Jag ser verkligen fram emot att få träffa alla. Bilder kommer så fort som möjligt. Sedan blir det att förbereda sig för att flytta till Butler, Pennsylvania. På onsdag åker vi iväg med flyttlasset. Spännande!
Usch, va hemskt! Skönt att de gick bra. Kunde du göra något eller var det bara att vänta in ambulansen och hålla Weslie lugn som gällde?
ReplyDeleteVi väntar på bilder!
Kram, Kika
Ja, det var hemskt. Weslie var nog rätt så lugn, pratade med nödcentralen hela tiden, så jag behövde inte göra något där. Wayne hade svårt att hålla fria luftvägar, så jag fick stå och hålla hans haka nästan hela tiden. Det var inte kul att få vänta så länge på ambulansen...
ReplyDeleteKram, Stina
Glad to hear that everything is alright. That sounds as if it was quite the scare.
ReplyDelete