Friday, January 31, 2014

Matilda 1 år

Idag är det ett år sedan vår älskade Matildas tredje och sista dag här på jorden. Det är svårt att fatta att det redan gått ett år. Många gånger har det känts som om det var en evighet sedan, men just nu känns det som igår, och smärtan är tidvis nästan lika intensiv som den första tiden efter hennes död. Det går inte att beskriva hur det känns att "fira" hennes födelsedag utan att få ha henne här och att vara tvungen att gå till sitt eget barns grav. Saknaden är så stor.

Vi är ändå tacksamma över att hon fick födas hit till jorden och födas på nytt genom dopet genast därefter, och att vi fick ha henne hos oss några dagar.

Vi firade hennes födelsedag och dopdag i stillsamhet här hemma. Edith har nu börjat förstå vem Matilda är och fråga efter att få se på kort av henne. Hon vet också att när vi är ledsna och gråter, så är det för att vi saknar henne, och hon delar ofta ut tröstekramar.

Vi fick den här fina tavlan som en anonym gåva till minne av Matilda lagom till hennes ettårsdag. Konstnärens underbara tolkning av liknelsen om skatten (Matt. 13:44) är en tröst i sorgen och en påminnelse om hur mycket Jesus älskar vår Matilda, och vi är glada över att nu få ha den i vårt sovrum.

Wednesday, January 8, 2014

Undrens tid är ännu inte förbi....

Vår kära dotter som nästan aldrig har sovit bra, eller somnat lätt av sig själv, har nu helt plötsligt börjat somna lite var som helst. På soffan, i bilen - två minuter efter att vi startat - och nu på golvet, lekandes med sina dockor. Var är den Edith vi känner????? Men inte klagar vi... Om hon nu bara skulle börja sova hela nätterna också (och vi när ett stilla hopp om att det snart ska ske: tre av de senaste fyra har vi inte behövt gå in till henne).