Johannes fem månader

Den här senaste månaden har Johannes haft bråttom med att växa och lära sig nya saker. Han har lärt sig svänga sig från rygg till mage (4 1/2 mån), och nu också tillbaka till rygg. Han försöker otåligt lära sig att krypa, men snurrar än så länge mest på stället eller åker bakåt. Han har börjat äta lite fast mat de senaste två veckorna och äter ivrigt det mesta som bjuds. Dock fick han utslag kring munnen  av sötpotatis, så det får vi avstå från tillsvidare. Han har lärt sig att ta tupplurer i vagnen - ibland också längre än hans normala 45 minuter, så nu kan vi snart sätta bort hans gunga. Vi har äntligen hittat en tutt som han gillar någorlunda - förutom på natten. Då är det inget annat än mamma som duger. På tal om nätter; den senaste månaden har han sovit allt sämre. Han har gått från 2-3 gånger vaken per natt, till varje timme eller mer den senaste veckan. Det är dock inte så konstigt, då han fått två tänder på fem dagar - den senaste idag på hans fem månaders dag. Han har också varit gnällig en längre tid; inte nöjd på golvet, i sin hoppgunga, eller ens i famnen om man inte går. Och mammas rygg känner av det... Men söt är han i alla fall. Och man kan inte annat än smälta när man får se hans underbara leende varje morgon. Kan inte fatta att han redan är fem månader!

Matilda tre år

I fredags skulle Matilda ha fyllt tre år, och just nu sitter jag och tänker på hennes sista timmar på jorden och på vad som hände efteråt. Dödsdagen är en sorglig dag, men av någon anledning har födelsedagen varit jobbigare för mig, och var så även i år. Jag tänker på henne nästan varje dag, men inte så ofta på allt som hände under hennes tre dagar här, men det går ju inte att undvika nu. Det är så sorgligt att höra Edith prata om henne. Jag bakar alltid en liten tårta på Matildas födelsedag, och vi tittar på foton och på de få saker vi har efter henne, och pratar om henne. I år hjälpte Edith mig att baka tårtan och har därför pratat mycket om den; "jag hoppas att Matilda tycker om tårtan". När jag svarat att hon tyvärr inte kan smaka, sa hon "men mamma, kan jag låtsas att hon är här". Och när vi skulle äta den "jag ska sjunga Happy Birthday jättehögt så att hon hör". Och när jag grät "det är ok, mamma, vi kan låtsas att hon är här". Mammas hjärta går sönder... Kan inte fatta att det gått tre år redan. Vi längtar så efter att få se henne igen. 

Johannes Rolls Over

He's been working really hard on this for the last couple of days, and today he finally did it! And I manage to catch it on camera the first time!

Sorg

Sorg är ofta väldigt oförutsägbar, det är  svårt veta vad som triggar den och gör att den kommer upp till ytan igen. Andra gånger är den mycket förutsägbar - vi vet ju att födelsedagar och dödsdagar kommer att vara tunga. Jag har lärt mig att det också finns andra saker som triggar den. Varje år vid den här tiden när jag går ut i trädgården lägger den sig tung över mig. Jag minns hur vi var ute och jobbade i trädgården bara några veckor innan Matilda föddes. Jag kan aldrig klippa ner rosbuskarna och sparrisplantorna utan att gråta över henne. Idag är det också tre år sedan vi träffade kirurgen och barnkardiologen för sista gången innan hon föddes. Jag kan inte fatta att det gått tre år. Det känns som en evighet sedan. Hela den tiden är höljd i en dimma. 

Jag läste precis här på bloggen det jag skrev om hennes korta liv. Det var länge sedan jag senast gjorde det. Även om jag tänker på henne ofta - nästan varje dag - så är det inte ofta jag tittar i fotoalbumet eller tänker specifikt på de tre dagarna. Det är fortfarande alldeles för smärtsamt. Efter tre år kan jag konstatera att man dör inte av sorg, även om det ofta känns så under den första tiden. Den intensiva smärtan försvinner så sakta, men sorgen och saknaden finns alltid där, och dyker upp ibland när man förväntar sig det och ibland som en total överraskning. Man lär sig att leva med det också, man har ju inget val. Och längtan till himlen blir allt starkare. Jag är oerhört tacksam för de två barn jag får ha här med mig, men saknaden efter de andra tre, speciellt Matilda som vi fick träffa, försvinner aldrig. 

Finland

Johannes är redo att åka till Finland. 19 april bär det av! Weslie stannar till den 6 maj och vi andra till 26 maj. Vi väntar, längtar och räknar dagarna (95 kvar)!

Johannes - four months

He continues to grow like crazy - 19.6 lbs. and 27.5 in. He's grown 3.5 inches in two months. We're excited to see him grow and learn new things, but it's going a bit too fast!

Johannes fyra månader

Igår blev Johannes fyra månader. Han väger nu 9,5 kg och är 70 cm lång. Inte undra på att mamma blir trött i ryggen! Den här månaden har mycket hänt i hans liv. Han firade sin första jul, fick sin första öroninfektion och antibiotikakur, och framför allt, träffade mommo och moffa för första gången. Han har börjat prata mer, svarar pappa när han predikar, sträcker sig efter och griper tag i saker, och de senaste dagarna har han också försökt svänga på sig. Han har tidvis varit ganska gnällig, säkert på grund av att han varit sjuk. De senaste veckorna har varit jobbiga för storasyster. Nyhetens behag med lillebror har försvunnit och nu är det mest bara jobbigt att behöva dela på mammas uppmärksamhet. Hon är ok mot honom, men gör ofta mamma och pappa helt utmattade. Han har också sovit sämre på natten, men har lärt sig att ta tupplurer i sin gunga. Mamma har provat sig på att undervisa i söndagsskolan igen, med Johannes sovande i bärselen. Vi får se hur det går när han nu är mer aktiv.