I fredags skulle Matilda ha fyllt tre år, och just nu sitter jag och tänker på hennes sista timmar på jorden och på vad som hände efteråt. Dödsdagen är en sorglig dag, men av någon anledning har födelsedagen varit jobbigare för mig, och var så även i år. Jag tänker på henne nästan varje dag, men inte så ofta på allt som hände under hennes tre dagar här, men det går ju inte att undvika nu. Det är så sorgligt att höra Edith prata om henne. Jag bakar alltid en liten tårta på Matildas födelsedag, och vi tittar på foton och på de få saker vi har efter henne, och pratar om henne. I år hjälpte Edith mig att baka tårtan och har därför pratat mycket om den; "jag hoppas att Matilda tycker om tårtan". När jag svarat att hon tyvärr inte kan smaka, sa hon "men mamma, kan jag låtsas att hon är här". Och när vi skulle äta den "jag ska sjunga Happy Birthday jättehögt så att hon hör". Och när jag grät "det är ok, mamma, vi kan låtsas att hon är här". Mammas hjärta går sönder... Kan inte fatta att det gått tre år redan. Vi längtar så efter att få se henne igen.
No comments:
Post a Comment