Mera sorg - More Grief

Samtidigt som vi gläder oss över den nya babyn, har vi fått sorgenyheter från Finland. Min ingifte farbror John fick plötsligt flytta hem till himlen igår, den förste av mina föräldrars generation att dö. Vi sörjer med faster och deras barn. Döden är och förblir en fiende här i världen, oberoende av vem den tar och i vilken ålder. En övervunnen fiende visserligen, men en som fortfarande orsakar så mycket sorg. Hoppet om uppståndelse är inte så stor tröst när smärtan är som skarpast. Vi ger dock inte upp det hoppet, utan väntar på dagen då vi får se John, Matilda, Jesse, Jamie, Weslies syster Grace, fammo, faffa, moffa och alla andra kära igen. Kom snart, Herre Jesus!

While we are rejoicing over the new baby, we have received sad news from Finland. My uncle John died suddenly yesterday, the first one of my aunts and uncles to pass away. We grieve with my aunt Kerstin and their children, and wish we could be there. Death is still our enemy here in this world, regardless who he takes and at what age. Certainly a beaten enemy but one that causes so much grief. The hope of resurrection is not much of a comfort when the pain is at its sharpest. Yet we do no give up, but wait and hope for the day, when we get to see our loved ones again; John, Matilda, Jesse, Jamie, Weslie's sister Grace, grandparents and every one else who have left before us. Come quickly, Lord Jesus!

I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor
hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor
Där ansikte mot ansikte jag
evigt, evigt Gud får se, se Herren Sebaot

I himmelen, i himmelen, man inga tårar ser
Ej döden ej förgängelsen där skola härja mer
Där skänkes fröjd och härlighet
och frid och oförgänglighet av Herren Sebaot

I himmelen, i himmelen, en sällhet du berett
som intet öra hörde än och intet öga sett
ej njuten av ett dödligt bröst
ej sjungen av en dödligs röst, o Herre Sebaot

In Heav’n above, in Heav’n above,

Where God our Father dwells,

How boundless there the blessèdness!

No tongue its greatness tells;

There face to face, and full and free,

Ever and evermore we see—

We see the Lord of hosts!

In Heav’n above, in Heav’n above,

No tears of pain are shed;

There nothing e’er shall fade or die;

Life’s fullness round is spread,

And, like an ocean, joy o’erflows,

And with immortal mercy glows

Our God the Lord of hosts.

In Heav’n above, in Heav’n above,

God hath a joy prepared,

Which mortal ear hath never heard,

Nor mortal vision shared,

Which never entered mortal breast,

By mortal lips was ne’er expressed,

’Tis God, the Lord of hosts!

(Swedish hymn by Laurentius Laurinus, written for his wife's funeral)