I himmelen (Fran Skattungbyn) - Domkyrkokören - Coro de la

I himmelen

Listen to the beautiful hymn I quoted in the previous post here.

Mera sorg - More Grief

Samtidigt som vi gläder oss över den nya babyn, har vi fått sorgenyheter från Finland. Min ingifte farbror John fick plötsligt flytta hem till himlen igår, den förste av mina föräldrars generation att dö. Vi sörjer med faster och deras barn. Döden är och förblir en fiende här i världen, oberoende av vem den tar och i vilken ålder. En övervunnen fiende visserligen, men en som fortfarande orsakar så mycket sorg. Hoppet om uppståndelse är inte så stor tröst när smärtan är som skarpast. Vi ger dock inte upp det hoppet, utan väntar på dagen då vi får se John, Matilda, Jesse, Jamie, Weslies syster Grace, fammo, faffa, moffa och alla andra kära igen. Kom snart, Herre Jesus!

While we are rejoicing over the new baby, we have received sad news from Finland. My uncle John died suddenly yesterday, the first one of my aunts and uncles to pass away. We grieve with my aunt Kerstin and their children, and wish we could be there. Death is still our enemy here in this world, regardless who he takes and at what age. Certainly a beaten enemy but one that causes so much grief. The hope of resurrection is not much of a comfort when the pain is at its sharpest. Yet we do no give up, but wait and hope for the day, when we get to see our loved ones again; John, Matilda, Jesse, Jamie, Weslie's sister Grace, grandparents and every one else who have left before us. Come quickly, Lord Jesus!

I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor
hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor
Där ansikte mot ansikte jag
evigt, evigt Gud får se, se Herren Sebaot

I himmelen, i himmelen, man inga tårar ser
Ej döden ej förgängelsen där skola härja mer
Där skänkes fröjd och härlighet
och frid och oförgänglighet av Herren Sebaot

I himmelen, i himmelen, en sällhet du berett
som intet öra hörde än och intet öga sett
ej njuten av ett dödligt bröst
ej sjungen av en dödligs röst, o Herre Sebaot

In Heav’n above, in Heav’n above,

Where God our Father dwells,

How boundless there the blessèdness!

No tongue its greatness tells;

There face to face, and full and free,

Ever and evermore we see—

We see the Lord of hosts!

In Heav’n above, in Heav’n above,

No tears of pain are shed;

There nothing e’er shall fade or die;

Life’s fullness round is spread,

And, like an ocean, joy o’erflows,

And with immortal mercy glows

Our God the Lord of hosts.

In Heav’n above, in Heav’n above,

God hath a joy prepared,

Which mortal ear hath never heard,

Nor mortal vision shared,

Which never entered mortal breast,

By mortal lips was ne’er expressed,

’Tis God, the Lord of hosts!

(Swedish hymn by Laurentius Laurinus, written for his wife's funeral)

Nya välsignelser - New Blessings

Gud har i sin godhet gett oss ännu ett barn. Jag är i trettonde veckan nu, och beräknad förlossning är nångång i början/mitten av september. Hittills har allt sett bra ut med babyn, som ser ut att vara en pojke. Vi har ännu inte vant oss vid kontroller med goda nyheter, men vi är så tacksamma. Gud har varit barmhärtig mot oss, och gett oss glädje igen efter så stor sorg. Ni får gärna be att allt ska fortsätta att gå väl.

God has in His goodness blessed us with another child. I am now 12 weeks along and baby is due in early/mid September. So far, everything is looking good, and this time it seems like we are having a boy. We have yet to get used to good news at the appointments, but we are so thankful for them. God has been merciful to us poor sinners, and given us joy again after so much grief. Please remember us your prayers.

Fastlagstisdag

Vi har firat 'feittisdan' enligt finska traditioner med ärtsoppa, pannkakor och knäck. Ingen brasa och korvgrillning dock. Kanske nästa år.

We have celebrated Fat Tuesday according Finnish tradition with pea soup with ham, Finnish pancake with jam and whipped cream, and homemade hard toffee candy.

No More Death

On this mountain the Lord of hosts will make for all peoples
    a feast of rich food, a feast of well-aged wine,
    of rich food full of marrow, of aged wine well refined.
7 And he will swallow up on this mountain
    the covering that is cast over all peoples,
    the veil that is spread over all nations.
8     He will swallow up death forever;
and the Lord God will wipe away tears from all faces,
    and the reproach of his people he will take away from all the earth,
    for the Lord has spoken.
9 It will be said on that day,
    “Behold, this is our God; we have waited for him, that he might save us.
    This is the Lord; we have waited for him;
    let us be glad and rejoice in his salvation.” (Is 26:6-9)

Your dead shall live; their bodies shall rise.
    You who dwell in the dust, awake and sing for joy!
For your dew is a dew of light,
    and the earth will give birth to the dead. (Is 26:19)

Herrens festmåltid

  Herren Sebaot skall på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner, ja, med bästa vin, väl klarat.  
Han skall på detta berg
göra om intet den slöja som beslöjar alla folk, det täckelse
som täcker alla folkslag. 
Han skall för alltid
göra döden om intet. Herren Herren skall torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden. Ty Herren har talat. 

På den dagen skall man säga: Se, här är vår Gud! Honom väntade vi på, han skall frälsa oss. Ja, här är Herren 
som vi väntade på. Låt oss vara glada och fröjdas
över hans frälsning. (Jes 25:6-9)

Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen
de avsomnade. (Jes 26:19)

Anniversaries

Today is two years since we buried Matilda, and one year since we lost Jesse. The sad anniversaries continue.

Pneumonia

Thank you to everyone who has been praying for Edith. She is finally getting better, but the last two weeks have been hard. It started out as a bad cold with fever. She was already getting better, but then she got fever again and started coughing. As the cough just got worse, we decided to go to the doctor. It turned out she had a pneumonia, and before the antibiotic had a chance to kick in, she was very sick. We are so thankful for God's gift of antibiotics. If this had happened 70 years ago, she would be dying now. So there has been a lot of coughing, sneezing, sickness and snuggling in this house lately, and very little sleep. This is by far sickest she has ever been. All this while we have remembered Matilda's birth and death on the 29th and 31st. Difficult weeks indeed, but we are so thankful that we seem to be over the worst for now.

Två år

Ett år har gått igen, och de senaste dagarna har vi återigen kommit ihåg Matildas korta liv här på jorden. Det är så svårt att fatta att det redan gått två hela år. Jag kommer fortfarande ihåg det mesta av tiden jag fick med henne. Inte så mycket av resten av tiden på sjukhuset, men stunderna med henne är klara i minnet. Det är dock ännu så smärtsamt att tänka på de tre dagarna, så jag tar det ofta i korta doser. Annars är sorgen en stillsam sorg numera, inte så intensiv att det är svårt att sig genom dagarna. Gråter gör jag ibland, både vid väntade och oväntade tillfällen. De senaste månaderna har min sorg varit mest fokuserad på Edith. Jag sörjer mycket över att hon inte får ha sina syskon här. Det var fantastiskt att få växa upp i en stor familj, och jag älskar mina syskon så mycket, så det är en stor sorg för mig att Edith inte får uppleva det samma.

 Vi tänker på Matilda ofta, saknar henne och undrar hurudan hon hade varit nu. Edith har varit jättesjuk de senaste två veckorna, så det här året har fokus varit mera på henne, men på Matildas födelsedag hade vi tårta med två ljus, tittade på kort och pratade om henne och var till graven med blommor och ljus. Vi vill ju att Edith ska känna sin syster så mycket som det går. Edith pratar annars ganska ofta om Matilda numera. Hon frågar mig om jag är ledsen för att Matilda är borta och kramar och tröstar mig.

De två senaste åren har jag lärt mig att livet stannar inte trots att man får uppleva så mycket sorg som vi har. På något sätt fortsätter dagarna att gå, man dör inte av brustet hjärta, även om det nog känns så många gånger. Och ännu finns det glädjeämnen i livet: att få vara två, och att få ha en underbar dotter. Men nog börjar man längta efter himlen på ett helt annat sätt. All sorg, tragedi, trasighet och synd i den här världen gör mig så trött. Kom snart, Herre Jesus!