Johannes fem månader

Den här senaste månaden har Johannes haft bråttom med att växa och lära sig nya saker. Han har lärt sig svänga sig från rygg till mage (4 1/2 mån), och nu också tillbaka till rygg. Han försöker otåligt lära sig att krypa, men snurrar än så länge mest på stället eller åker bakåt. Han har börjat äta lite fast mat de senaste två veckorna och äter ivrigt det mesta som bjuds. Dock fick han utslag kring munnen  av sötpotatis, så det får vi avstå från tillsvidare. Han har lärt sig att ta tupplurer i vagnen - ibland också längre än hans normala 45 minuter, så nu kan vi snart sätta bort hans gunga. Vi har äntligen hittat en tutt som han gillar någorlunda - förutom på natten. Då är det inget annat än mamma som duger. På tal om nätter; den senaste månaden har han sovit allt sämre. Han har gått från 2-3 gånger vaken per natt, till varje timme eller mer den senaste veckan. Det är dock inte så konstigt, då han fått två tänder på fem dagar - den senaste idag på hans fem månaders dag. Han har också varit gnällig en längre tid; inte nöjd på golvet, i sin hoppgunga, eller ens i famnen om man inte går. Och mammas rygg känner av det... Men söt är han i alla fall. Och man kan inte annat än smälta när man får se hans underbara leende varje morgon. Kan inte fatta att han redan är fem månader!

Matilda tre år

I fredags skulle Matilda ha fyllt tre år, och just nu sitter jag och tänker på hennes sista timmar på jorden och på vad som hände efteråt. Dödsdagen är en sorglig dag, men av någon anledning har födelsedagen varit jobbigare för mig, och var så även i år. Jag tänker på henne nästan varje dag, men inte så ofta på allt som hände under hennes tre dagar här, men det går ju inte att undvika nu. Det är så sorgligt att höra Edith prata om henne. Jag bakar alltid en liten tårta på Matildas födelsedag, och vi tittar på foton och på de få saker vi har efter henne, och pratar om henne. I år hjälpte Edith mig att baka tårtan och har därför pratat mycket om den; "jag hoppas att Matilda tycker om tårtan". När jag svarat att hon tyvärr inte kan smaka, sa hon "men mamma, kan jag låtsas att hon är här". Och när vi skulle äta den "jag ska sjunga Happy Birthday jättehögt så att hon hör". Och när jag grät "det är ok, mamma, vi kan låtsas att hon är här". Mammas hjärta går sönder... Kan inte fatta att det gått tre år redan. Vi längtar så efter att få se henne igen.