Det finns en person i Bibeln jag verkligen kan relatera till, mer än jag någonsin skulle önska. Jag har ofta tänkt på Rakel under de senaste femton månaderna, och förstår alldeles för väl det som beskrivs här:
"Ett rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt. Det är Rakel som gråter över sina barn, hon vill inte låta trösta sig, eftersom hennes barn inte mer finns till." (Jer. 31:15)
There is one person in the Bible I can relate to more than I ever wanted to. During these last fifteen months I have often thought about Rachel, and understand what is described here all too well:
“A voice is heard in Ramah,
mourning and great weeping,
Rachel weeping for her children
and refusing to be comforted,
because they are no more.” (Jer 31:15)
mourning and great weeping,
Rachel weeping for her children
and refusing to be comforted,
because they are no more.” (Jer 31:15)
No comments:
Post a Comment