11 månader

Edith blev 11 månader i tisdags. Den här månaden i hennes liv har varit mycket händelserik. Hon har lärt sig att gå, fått en tand till (8 totalt nu), varit sjuk två gånger och flyttat till ett nytt hus. 

Matilda update

Jag är nu i vecka 22. I tisdags var vi på ultraljud igen. Tillståndet verkar vara oförändrat för Matilda. Man ser inga tecken på hjärtsvikt ännu, och hon växer och utvecklas som hon ska, och hon är fortfarande en mycket aktiv liten dam. Våra nästa kontroller är 1/11 och 12/11, innan vi ska träffa barnkardiologen igen den 20/11. Fortsätt gärna att be för Matilda och för oss.

I'm in week 22 now. On Tuesday we had another ultrasound. There are still no signs of heart failure yet, and Matilda is growing like she should, and she is still very active. Our next appointments are on Nov 1st and 12th, and on Nov 20th we'll see the pediatric cardiologist again. Please continue to pray for us!

Fyra år

I dessa tider är det fyra år sedan jag var en nybliven student på diakoniprogrammet på Concordia Theological Seminary i Ft Wayne. Planen var att jag skulle studera där ett år, och sedan åka tillbaka till Göteborg, göra ett års praktik på FFG och därefter få min examen (Master of  Arts). Förhoppningen var att jag efter examen skulle kunna fortsätta jobba deltid på FFG med det nya diakoniprogrammet där, men Gud hade andra planer. Jag trivdes jättebra i Ft Wayne, och träffade många fina människor där, men jag var mycket bestämd på att inte träffa någon kille, även om det fanns en hel av dem på en skola som denna :-). Jag började dock prata mer och mer med en speciell kille, under lunchrasterna, i biblioteket och på ett party för att fira reformationen (vilket görs den 31/10). Han var jättetrevlig och lätt att prata med, men jag var inte intresserad i början, för det första för att han var så skäggig (tror han inte hade orkat raka sig på tre-fyra månader...) och dessutom var han fem år yngre än mig :-). Jag trodde nog inte att han skulle vara intresserad av en gammal dam som mig. Men jag hade fel. Vid något tillfälle kom det här med skägg på tal, och jag uttryckte min åsikt ganska starkt, så när han en vecka senare rakade sig började jag förstå att något var på gång... och när jag fick se vilket stiligt ansikte han hade var saken klar :-). Men jag sa nog inte ja till honom bara på grund av hans utseende. Det tog inte många veckor innan jag förstod att det var han jag hade väntat på. Han är en sådan gentleman, väluppfostrad, snäll, hjälpsam, omtänksam, rolig och smart, men ännu viktigare var att han tänkte likadant som mig om kristendom och tro, och om äktenskap och familj. Han var just en sådan man som jag hade velat gifta mig med, och under vår tid tillsammans, speciellt de senaste tunga månaderna, har jag fått se att han är en ännu bättre man än jag hade trott. Han har varit helt fantastiskt, och jag är så tacksam att jag får ha honom vid min sida och luta mig mot honom i dessa dagar. Jag älskar dig så mycket. Du är världens bästa!