Idag är det ett år sedan vår älskade Matildas tredje och sista dag här på jorden. Det är svårt att fatta att det redan gått ett år. Många gånger har det känts som om det var en evighet sedan, men just nu känns det som igår, och smärtan är tidvis nästan lika intensiv som den första tiden efter hennes död. Det går inte att beskriva hur det känns att "fira" hennes födelsedag utan att få ha henne här och att vara tvungen att gå till sitt eget barns grav. Saknaden är så stor.
Vi är ändå tacksamma över att hon fick födas hit till jorden och födas på nytt genom dopet genast därefter, och att vi fick ha henne hos oss några dagar.
Vi firade hennes födelsedag och dopdag i stillsamhet här hemma. Edith har nu börjat förstå vem Matilda är och fråga efter att få se på kort av henne. Hon vet också att när vi är ledsna och gråter, så är det för att vi saknar henne, och hon delar ofta ut tröstekramar.
Vi fick den här fina tavlan som en anonym gåva till minne av Matilda lagom till hennes ettårsdag. Konstnärens underbara tolkning av liknelsen om skatten (Matt. 13:44) är en tröst i sorgen och en påminnelse om hur mycket Jesus älskar vår Matilda, och vi är glada över att nu få ha den i vårt sovrum.
