Vi har mist ett barn till, det tredje på 15 månader. Lilla Jamie togs ifrån oss nästan innan vi hann börja glädja oss, redan i vecka 8. Sorg läggs till sorg, och vi gråter och klagar och undrar när det här lidandet ska ta slut.
"Jag är trött av mitt suckande, var natt blir min bädd genomgår, jag dränker sängen med tårar.
Av sorg är mina ögon förmörkade,
de har åldrats för mina fienders skull." (PS 6)
"Hur länge, HERRE, skall du alldeles glömma mig?
Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig?
Hur länge skall jag oroas i min själ och ängslas i mitt hjärta dagligen?" (PS 13)
We have lost another child, the third one in 15 months. Baby Jamie was taken from us in week 8, just as we had dared to start rejoicing over this new life. Grief is added to grief. Once again, we are left crying and lamenting, and wondering when this suffering will be over.
" I am weary with my moaning;
every night I flood my bed with tears;
I drench my couch with my weeping.
My eye wastes away because of grief;
it grows weak because of all my foes." (Psalm 6)
"How long, O LORD? Will you forget me forever?
Will you hide your face from me forever?
How long must I take counsel in my soul
and have sorrow in my heart all the day?" (Psalm 13)
